I många utvecklingsländer går majoriteten av de fattigaste barnen i privata skolor med låga avgifter, som inte tar emot någon offentlig finansiering eller några biståndspengar. Eleverna i dessa skolor presterar ofta bättre än barnen i de offentliga skolorna, till en bråkdel av kostnaden.
I rapporten ”Why the Denial? Low-Cost Private Schools in Developing Countries and Their Contributions to Education” berättar den brittiska skol- och utvecklingsforskaren Pauline Dixon hur privatskolor erbjuder fattiga familjer kvalitativ utbildning när den offentliga skolan sviker.
Hon berättar också hur internationella organisationer som UNESCO, som bland annat kanaliserar svenskt bistånd, förnekar denna verklighet och lever kvar i uppfattningen att bara statliga skolor kan erbjuda en god skolgång till de fattigaste av de fattiga.
”Vad är fel i att erkänna allt de goda som kommer från den privata sektorn?” undrar hon, ”och – i stället för att försöka reparera det som inte går att reparera – uppskatta och stödja driftiga skolentreprenörer och föräldrar?”
Rapporten uppmärksammar också hur biståndsbranschen i stället för att betala ekonomiska bidrag till statliga skolor skulle kunna arbeta med skolcheckar, inte olikt det svenska skolpengsystemet.
– Dixons forskning väcker tankar om hur det internationella biståndet kan ta hänsyn till marknadens kraft att lösa till synes svårlösliga problem. Hon erbjuder också lösningar på hur biståndet kan kringgå de illa fungerande institutioner som det så ofta kritiseras för att korrumpera och göda, säger Henrik Sundbom, projektledare på Frivärld.
Pauline Dixon är forskningschef för EG West Centre vid universitetet i Newcastle och betraktas tillsammans med sin kollega James Tooley som världsledande inom området privata skolors roll i utvecklingsländer. Hon har ägnat sig åt detta ämne i över tio års tid och gjort omfattande fältstudier i framför allt Indien och flera afrikanska länder. Dixon är aktuell med boken International Aid And Private Schools For The Poor – Smiles, Miracles and Markets (2013).
Rapporten publicerades ursprungligen av Econ Journal Watch i september 2012.